Tommy Arvidsson, Falköping

Tommy Arvidsson, Falköping

Tel: 0733-50 49 25

info@tommyarvidsson.se

www.tommyarvidsson.se

Johan Grundin på ropingbanan igen!

Juli 2008Posted by Tommy Arvidsson Thu, July 31, 2008 23:14:25

I dag var vi både gamla och nya på ropingbanan... där var Linnea Andersson, Henrik Fittinghof, Catrine Bengtsson, Håkan Bergh, Johan Grundin och jag.

Den senaste tävlingen jag och Johan möttes på var SM i Helsingborg 2001. En av de roligaste SM-finaler jag varit med om och absolut den tuffaste. Alla tre medaljörer hade tid på under 10 sekunder sammanlagt. Som trea stod Kent Malmevik, tvåa blev Johan Grundin och jag vann den tuffaste SM final som varit i svensk roping historia! Om någon frågar vilken vinst som betytt mest, så brukar jag svara denna och mitt första SM guld 1998. Hur som helst... det var riktigt kul att se Johan tillbaka på banan och jag hoppas att vi snart får tävla mot varandra igen!!! Vi hade nog alla en bra träning!

Mitt första SM guld vann jag i dummy stopping 1998 i Stockholm. Jag bodde på Gotland på den tiden, 16 år gammal och jobbade för Ola Björqvist. Jag arbetade av min första quarterhäst som jag köpt ut av Ola - BF Rob Royal. Så det blev inte mycket pengar över. Hur som helst så hade jag haft ett bra ropingår, men hade inte råd att åka med egen häst till Stockholm. Därmed skulle det inte bli något SM för mig det året... men så dök ett erbjudande upp. Jag kunde få tävla en häst som hette Mr Spot Flit, han ägdes av Peo Ejderhall, och enligt Peter Ljungberg som hade flyttat till fastlandet och kände Peo, så skulle hästen fungera hyfsat!

Detta tackade jag ju inte nej till! Det var kval på plats det året och ska jag vara ärlig så minns jag faktist inte hur det gick på kvalet, men jag vet att vi tog oss vidare. Det roliga var resan dit... pengar hade jag ju inga men starten var betald av hästägaren som ville få sin häst tävlad. Från Gotland åker man båt till fastlandet. men eftersom jag inte hade några pengar till en biljett, så plankade jag på båten genom att åka under några höbalar i en transport. Väl på bildäck kan man ju kliva ut för då har de ingen koll längre. Några hundra hade jag att leva på i Stockholm... jag visste nog att det var lite knapert, men det skulle nog gå!

Vi kvalade ju som sagt vidare och väl i final hade jag inga planer på att fega, utan jag red hästen allt vad han kunde ge och ropade så bra jag bara kunde och detta resulterade i att jag fick med mig min första guldmedalj hem. Jag blev då också den yngsta i Sverige att ha vunnit ett SM i roping. Detta är ett rekord jag fortfarande är innehavare av, men det skulle vara roligt om det blev slaget! Jag vann desutom 1000:- och helt plötsligt var jag ju rik!!!! Nu kunnde jag både äta och dricka utan att tänka mig för under resten av helgen. På kvällen efter segern föll det sig så att jag hamnade vid samma bord i öltälet som Clair Miller från Canada. Det blev mycket unghäst- och ropingsnack, då vi båda delar desssa intressen. När kvällen började närma sig sitt slut så frågade han om jag skulle vilja komma till Canada och träna och tävla roping. Jag svarade givetvis JA, även om jag misstänkte att det var lite fyllesnack. Vi bytte i alla fall telefonnummer och adresser.

Jag åkte hem till Gotland för att vara med under medeltidsveckan, därefter skulle jag flytta till Borås för att arbeta för Peter Ljungberg. När jag varit i Borås några månader så ringde telefonen och det var Clair Miller som ringde och undrade vilket datum han skulle beställa biljetten till!!!! Jag hade ju lovat Peter att jobba fram till april, så jag tror vi bokade biljetten till 15 april. Jag åkte hem några dagar till Gotland innan det bar av mot Canada. Här slutar vi dock idag, för det var SMet det handlade om idag!

Blog ImageJag tog bara en bild på Johan och hans häst Bobban idag. Den blev tyvärr inte så bra, men bättre än ingen alls! Härligt med damm och värme!!!!

/ Tommy

  • Comments(0)//blogg.tommyarvidsson.se/#post62

Uppsittning - med eller utan pall?

Juli 2008Posted by Tommy Arvidsson Thu, July 31, 2008 13:17:32

Tillbaka från Hökerum för lite lunch. Sedan är det resten av dagen hemma hos hästarna som gäller och sedan avslutar jag dagen med en ropingträning.

Det här med att sitta upp på en häst är för många ett bekymmer. I Canada var regeln att kunde man inte sitta upp på en häst fick man stanna hemma. Skälet till detta var att det helt enkelt inte fanns tid att hjälpa barn av och på hästar under arbetet.

I de fall jag nu tänker på är det inte att ryttaren är för kort, utan helt enkelt för klumpig! Jag har lite svårt att förstå den här problematiken... det borde inte vara så svårt att träna upp sin kropp så pass att man kan ta sig upp på sin egen häst. Jag skulle skämmas riktigt mycket om jag alltid var tvungen att ha en pall eller hjälp för att sitta upp. Tänk att vara tvungen att sitta av i skogen på en uteritt och sedan behöva springa och leta stenar eller stubbar att stå på, för att sedan därifrån klättra vidare upp på hästen.

Ridning är ju egentligen en ganska krävande sport, så jag tycker allt att om man inte kan ta sig upp på hästen är det nog dags att göra något åt detta bekymret...

Om jag nu är 10% invalid efter handskadan, så skulle jag nog känna mig som mer än 50% invalid om jag inte kunde ta mig upp på hästen. Detta om något hade sett till att få mig i trim för att klara uppgiften..

/ Tommy

  • Comments(2)//blogg.tommyarvidsson.se/#post61

10% invalid

Juli 2008Posted by Tommy Arvidsson Thu, July 31, 2008 09:13:43

Värme!! Det är nog det bästa som finns och det borde aldrig vara kallare än det är just nu!! Jag trivs så enormt bra i detta vädret!!!

Det här med min handskada är det många som funderar på. Hur livet ändrat sig efter skadan och vad jag kan och inte kan göra... Så här ett och ett halvt år senare är det på det stora hela ganska likt som det var innan skadan. Det är klart... det var en ganska jobbig period i början med att att komma tillbaka till både mitt arbete och min hobby, då både ock kräver väldigt mycket höger hand. Just den biten får vi dock ta en annan gång...

Jag kan i princip göra allt utan bekymmer - både ridningen och lassokastningen fungerar bra. Jag vet inte hur många kast jag har gjort efter skadan, men efter lite mer än tre månader efter skadan hade jag gjort åttatusen kast, som jag nämde för några veckor sedan här i bloggen. Nog kan jag anta att antalet kast har passerat tiotusen med råge i alla fall. Det är mest det pyssliga som är väldigt mycket svårare idag, såsom att plocka upp små saker, knäppa knappar, knyta upp knutar osv. Långsamt blir jag väl lite bättre på att använda min vänsterhand, även om den aldrig kommer bli lika bra som min höger, mer högerhänt än jag är det nog svårt att vara. På High Chaparral-tävlingen i år gjorde jag min första tävling efter skadan utan att vid ett enda tillfälle under tävlingen faktiskt tänka på min skada!

Försäkringsbolaget har bedömt min invaliditet till 10%. Klart att jag saknar de fingrar som inte finns kvar då och då, men det blir mer och mer sällan ju längre tiden går!

Nu är det Hökerum som gäller för att jobba två unghästar åt Peter Ljungberg, sedan har jag alla hästar här hemma och efter det står det roping på programmet.

/ Tommy

  • Comments(0)//blogg.tommyarvidsson.se/#post60

Lilleman

Juli 2008Posted by Tommy Arvidsson Wed, July 30, 2008 18:58:56

Idag började jag arbeta med en häst vi har som heter Lilleman. Det är en stackare som alltid kommit i sista hand. Han är en häst som Emma fick för tre år sedan. Sedan hade vi inte riktigt tid med honom, vilket innebar att han bara fick gå i sin hage. För ett år sedan bestämde vi oss för att sälja honom, vilket vi också gjorde. Det hela verkade till en början väldigt bra, men sen så gick tyvärr något fel. De ringde och ville sälja tillbaka honom i våras och nu är han här igen.

Nu är det nog så att jag denna gången får se till att lägga lite tid på honom. Efter att ha hämtat hem honom från ett bete idag, så fick han alltså göra sitt första arbetspass. Det hela gick väldigt bra. Han fick idag jobba med att ge efter för tygeltryck (höger och vänster), först genom inbindning sedan genom tömkörning.

Jag tänkte att vi skulle följa den här hästen lite här på bloggen. Han gjorde allt väldigt bra idag fram till dess att han skulle rygga. Vid ryggningen blev han väldigt arg för det hade han ingen som helst lust med. Efter en stunds diskussioner, ryggade han tre gånger och därmed var dagens arbetspass slut. I morgon jobbar vi vidare...

Lilleman på dagens arbetspass, fler bilder kommer under kvällen.

Det börjar närma sig slutspurten för en del av inridningshästarna nu. Detta innebär att det kommer att åka hem lite hästar de närmaste dagarna och efter det ska jag ha lite semester, så nya kommer först vecka 33.

Nu ska jag strax ut och gå igenom kobetet lite nogrannare, eftersom tjuren inte har synts till idag...

/ Tommy

  • Comments(0)//blogg.tommyarvidsson.se/#post59

Bra eller dåligt tålamod?

Juli 2008Posted by Tommy Arvidsson Wed, July 30, 2008 09:07:54

När det kommer till djur är jag nog känd för att ha ganska bra tålamod, när det gäller döda ting är det tvärtom... och jag är nog ingen teknisk begåvning direkt heller...

För ett tag sedan fungerade inte TVn... TV-apparater nuförtiden är ju kopplade till en digalbox som i sin tur är kopplad till antennen och så finns ju där en DVD och en VHS också - det blir alldeles för mycket sladdar för mig! Hur som, TVn fungerade inte och jag mindes när jag installerade den att jag fick söka efter kanalerna med digitalboxen, så jag gjorde det några gånger, utan resultat. Det står fortfarande "ingen signal" i rutan, så jag blir lite lätt irriterad och bestämmer mig för att vi inte ska ha den här jävla skit TVn mer!! Emma hindrar mig dock från att kasta ut skiten. Jag går ut och gör något annat och plötsligt kommer det ljud från TVn och Emma säger att antennsladden inte var i! När digitalboxen kom, då var vi utan TV i tre eller fyra månader, bara för jag tyckte det var alldeles för jobbigt att lära mig en ny apparat... som sagt... jag har inget jättebehov av TVn direkt.

Innan Robin föddes köpte vi en bilbarnstol på babyproffsen och eftersom man får med sig den hem i en stor kartong, ställer man den förstås i ett rum som man inte använder, så får den stå där tills den behövs... I detta fallet behövdes den ju när det var dags att hämta hem Emma och Robin från BB. Jag packar upp den ur kartongen och konstaterar att den fortfarande ser rätt bra ut, så jag sätter ihop över- och underdel. Sen måste jag dock ta isär de för att kunna installera den i bilen. Här dyker problemet upp... det går inte på den här jävla engångsbarnstolen, den är färdiganvänd!!! Efter en stunds försök ringer jag upp babyproffsen i Falköping och säger som det är, att jag har köpt en engångsbilbarnstol men istället vill ha en som fungerar!!! Det slutar med att jag tvingar de att ha öppet en extra dag den 22/12 så jag ska hinna dit så de får titta på den... jag var nog ganska dryg i telefonen! Väl på plats på Babyproffsen får jag ett trevligt bemötande och på mindre än två sekunder har hon förvandlat min engångsbilbarnstol till ett miljövänligare alternativ som kan återanvändas. Det visade sig att den visst gick att använda, bara man visste vad man gjorde... Såna här historier om mig och saker som människan uppfunnit finns det nog hur många som helst av, det är helt enkelt inte min grej.

Jag blir irriterad om jag måste byta en glödlampa i en bil... Det är en himla tur att det finns människor som är bra på olika saker, jag ska nog hålla mig till hästar.

Det bästa jag vet är lite udda uppdrag... som igår med att fånga kor eller kanske fånga en häst som aldrig haft grimma eller göra förstagångsuppsittning på en kamel eller något liknande!

Jag tycker inte om när arbetet blir för enformigt utan gillar att lasta mina saker för att åka iväg på något där jag inte riktigt vet vad jag kan förvänta mig!

/ Tommy

  • Comments(0)//blogg.tommyarvidsson.se/#post58

Tre stycken fångade!

Juli 2008Posted by Tommy Arvidsson Tue, July 29, 2008 17:55:59

Det blev ett riktigt bra jobb... Militären på Skövde skjutfält hade fått span på tre kvigor som betade i utkanten av ett fält. När vi kom dit så förflyttade de sig in mot mitten av detta gigantiska fält - guldläge för vår del!!!

Jag följde den ena skogskanten ner, med motvind och lite buskar som skydd. Så jag var ganska osynlig. När jag hade kommit i position bakom djuren, så jag kunde få de att gå i rätt riktning om de skulle komma på oss, korsade Henrik över fältet framför och in i skogen på andra sidan. Han gick med andra ord osynlig för korna där och i skogen såg även han till att komma bakom djuren.

Väl på plats, bestämmer vi via komradion att det är dags för mig att röra mig fram mot djuren. Sagt och gjort... som ni ser på första bilden var det en buske mellan mig och djuren, så jag lyckades smyga fram så det bara var tio eller femton meter mellan oss, innan dom upptäckte mig. Då kunde vi med en gång lista ut vilken som skulle bli den besvärliga kvigan... Den ljusa kvigan kör då upp huvudet i vädret och börjar leta flyktväg, samtidigt som Henrik kliver ut ur skogen. Det blir en liten flykt från kvigornas sida, men med riktigt gott om plats kan vi stoppa de några gånger åt varje håll.

Efter att ha cirklat de och vant de vid att hänga ihop och när vi vet att vi hinner med de vad de än hittar på, börjar vi förflytta de åt det håll de ska. Efter ungefär en och en halv kilometer har vi två möjligheter... antingen driva de längs en grusväg med skog på bägge sidor eller att ringa dit bonden med grindar... Vi väljer det senare. Nu blev det en timmes väntan innan bonde och grindar är på plats och riggat klart.

Efter detta försöker vi så lungt och fint som möjligt driva in djuren i fållsystemet och det är nu den ljusa kvigan börjar bråka. Hon har ingen större lust att bli tamko igen!!! Efter ett antal försök där de lyckas finta oss, bestämmer vi oss för att fånga in den ljusa eftersom hon bara ställer till oreda.

Jag får ta fram lassot och efter en stunds kojakt lyckas jag till slut fånga henne. Tillsamans med djurägaren förflyttar jag nu denna kviga in i fållsystemet.. Under tiden ser Henrik till att de andra två, lite mer samarbetsvilliga kvigorna, följer efter. De gör de snällt och vi har nu alla kvigorna i fållan och kan därmed stänga till och invänta djurtransporten som kommer och hämtar de. Lastningen gick bra och kvigorna får nu sitta i ladugårdsarrest ett tag framöver!

Några djur har kommit in i andra kohagar, men det är fortfarande över ett tjugotal kvigor kvar i skogen runt omkring Skövde skjutfält... så vem vet... det kanske blir mer berättelser här ifrån.

Det är inte lätt att ta bilder samtidigt som man jobbar, men jag fick med mig lite bilder hem idag. Som ni kan se var det väldigt gott om plats för oss och ni ser även den ljusa illbattingen. Busken som är fotad... där bakom fanns kvigorna och det var därifrån jag kom.

Efter att ha letat rätt på min mobiltelefon som jag tappade under ropingen, samt även min hatt, kunde vi bege oss av hemåt.

/ Tommy

  • Comments(0)//blogg.tommyarvidsson.se/#post57

Nu har det synts till kvigor igen!

Juli 2008Posted by Tommy Arvidsson Tue, July 29, 2008 10:32:28

Jag som hade en lugn dag framför mig... men nu har de sett kvigor igen. Så istället för att i lugn och ro rida igenom hästarna här hemma, får jag kasta ihop mina saker och åka till Skövde skjutfält och se om vi kan göra en insats där. På de viset sparar jag jobbet här hemma tills ikväll.

Dessa jobb är ju lite av de roligaste jag vet, men i och med att jag aldrig kan planera de blir det alltid mycket när de dyker upp... Tur är dock att jag har Louise här nu, som i alla fall blir kvar och jobbar på hemmaplan.

Jag ska försöka få någon bild i dag, även om de är lite svårt att fota mitt i allt. Det är lite så med dessa jobb att det händer inget och det händer inget.......... och så plötsligt händer allt på en gång!

Återkommer och berättar om dagen senare!

/ Tommy

  • Comments(0)//blogg.tommyarvidsson.se/#post56

Ropingdomare

Juli 2008Posted by Tommy Arvidsson Tue, July 29, 2008 08:42:06

Äntligen är Louise tillbaka, så nu kan det bli mycket gjort igen!!! Hon har varit på dansbandsfestival (visst låter det spännande?!?!) Dessutom påstår hon att det var bra...

Ropingdomare är något vi inte har så gott om i Sverige. I år har vi haft tre olika domare på de tävlingar jag varit på - Leif Norberg, Charlie Blomqvist & Staffan Ljunggren. Ropingdomare brukar vanligtvis få rätt mycket skit, men jag tycker att alla dessa domare har dömt rättvist i år.

Alla gör ju fel... det viktiga är att sträva efter att bli bättre. Jag vet att det har varit någon regelmiss, med att kast har godkänts efter slutkonan osv, men så länge det är lika för alla spelar det ju inte så stor roll. Jag tror domare gör fel i alla sporter, de kan inte se allt.

Det är nog precis som med oss ropers... får vi inte till fler tävlingar, så har även våra domare alldeles för lite tävlingar att träna på! Därför behöver våra ropingdomare också fler tävlingar.

Jag tycker att Staffan Ljunggren ska ha lite extra beröm, då väldigt få domare som dömmer de övriga klasserna också dömmer ropingen. Men det har Staffan inga bekymmer med! Tur att det finns gamla ropers som numera är domare...smiley

Blog Image

Leif Norberg som ropingdomare.

Jag har själv provat på att vara ropingdomare på några mindre tävlingar, så jag vet att det inte är någon lätt uppgift. Jag tror dock att domare måste våga stoppa upp en klass för att titta i regelboken eller samråda med någon när de är osäkra över hur de ska dömma, då skulle det nog bli mindre felaktiga domslut!

Nu har vi även lagt in en dummy tying repa med mig från SQHAs Nationals 2006. Gå in på ropingsidan om ni vill se filmen!

/ Tommy

  • Comments(0)//blogg.tommyarvidsson.se/#post55
Next »